endorfiner, jenna jameson och techno

Igår hade jag slut på glädje. Alltså det där ämnet i hjärnan som ger en lyckokänslor. Endorfiner? Det var helt uppanvänt och slut. Det är kanske positivt för att jag alltid har så kul? Jag hängde med julia, niklas och rande på mosebacke och gick till metro och mötte upp med ivica och linus och dom andra. Sen satte vi oss på trapporna i äckelparken björns trädgård och chillade och jag drack en öl och blev lite glad igen. Sen cyklade jag hem.

Linus gav mig jenna jamesons självbiografi ”how to make love like a porn star” och det är lite fascinerande samtidigt som det är så extremt förutsägbart och hyfsat sövande. Hon är ganska söt fast hon ser så jävla amerikanskt vulgär ut supersminkad med dom där enorma sillisarna. Fast den är ändå lite bättre än traci lords bok som var sjukt sopig. Men det är liksom som om jag skulle berätta en massa sjuka grejer jag har gjort i mitt liv, jag har gjort en del, och sen bara lägga till att jag spelade in lite porrfilmer emellanåt också. I så fall kan liksom vem som helst skriva en självbiografi, bara det är tillräckligt mycket naket, svineri och porr.

En annan grej. Jag har svårt att njuta av musik på klubbar om det inte är techno av något slag. Det fanns en tid då det var skoj att dansa till ”song 2” eller ”smells like teen spirit” på tivoli i hbg. Tror att den tiden är förbi. Fan.