på väg till mona pratade jag med min mamma på telefon i handsfree, cyklade ut framför en polis som körde ifatt och gav mig böter på 500 spänn för att jag varken har lampor eller reflexer på min cykel. eller jag har en lampa, men den hänger liksom i sladdar riktad ner mot gatan.

jag kände ingenting.inte så att jag har jättemycket pengar, tvärtom

jag såg wes anderssons nya film som var kul, rätt seg, lite meningslös men jag kände ingenting

eller människor som säger "lycka till" om inget särskilt speciellt alls. lycka till bara i allmänhet

jag förstår det inte.

ibland tror jag att jag inte vill bli älskad, att det är min största fruktan