2001 - när jag var bret easton ellis

Vi tar vägen öster om Highland, förbi Egyptian Theatre och höger på Las Palmas Avenue till de lite sunkigare områden innan vi kommer fram till en nedgången parkeringsplats med en stor bungalow med väggar fyllda av viltväxande blommor och ogräs. Där finns ingen skylt men en grupp människor står utanför och röker feta cigarrer, så att man vet att man har kommit rätt.
Jag tränger mig förbi en jointrökande Vincent Gallo på väg mot ingången, fortsätter fram till dörren där Balthazar Getty är på väg ut, och kommer bakom Anthony Kiedis i kön till bordsplaceringen. I baren står Ben Stiller ensam med en sprakande drink i handen och vid ett bord alldeles bakom mig sitter Kirsten Dunst och äter middag tillsammans med Tobey Maguire. Efter ett par minuter tilldelas vi ett bord på utomhusserveringen med bra läge, ett par meter från Beck och Winona, ett par meter från Gwyneth Paltrow och Brad Pitt, ett par meter från Sofia Coppola och Spike Jonze. Inga vanliga människor så ögat når. Vanliga människor börjar bli tröttsamma. Flea kommer och hälsar, bjuder på sprit och försöker locka oss till en hemlig spelning på Viper Room ikväll. Jag frågar om han har kola men det säger han att han inte har. Julie Deply är på väg mot oss, och jag frågar Jack om han tror att hon använder kola och det tror han, men han vet inte säkert. Julie vinkar till mig. Jag är inte säker på om vi känner varandra men jag vinkar tillbaka och när hon kommer fram till bordet kysser vi varandra på kinderna.
Har du någon kola, frågar jag men får bara ett kort skratt till svar.
Sen försvinner Jack till baren och jag blir kvar med Jeremy Piven och vi har ingenting att prata om. Pane a vino? Chaya Venice? Sushi Roku? Il cielo? Asia de Cuba? Matsuhisa? L’Orangerie? Indochine? Vad finns det att snacka om förutom kläder, who’s who och clubbing?
Hoes, cash och coke.
Det finns ingenting.
En ful och packad executive från Miramax lullar fram och gratulerar mig till rollen i Prozac Nation som om den redan var min, fast att Christina Ricci har erbjudit sig att både producera och spela huvudrollen. Men det spelar ingen roll för sen sprider sig ryktet om filmrollen som en löpeld genom restaurangen och inom kort börjar jag få värk i ryggen av alla kramar och kinderna känns blodröda av kyssar. Plötsligt är jag i centrum. Det har jag inte upplevt på länge. Jag är mer i centrum än R&B horan som fyller år.