Branschen frågar sig varför svensk film går dåligt. Är det för dyrt? Är det för att man kan ladda ner filmerna på nätet? Eller är det för att svensk film är dålig? Lösningen som Svenska Filminstitutets konsulenter har kommit på är att ge mer pengar till färre filmer.
Jag har ingen aning om ifall svensk film suger för jag är en av dom som aldrig ser svensk film. Men borde det inte ligga på konsulenterna själva att ta ansvar för hur svensk film ser ut? Det är dom som ger stöd till vad de tycker är värdefull film. Stödsystemet bygger ju på konsulenternas personliga smak och i år får vi se skörden av vad Marianne Ahrne och Per Nielsen har sått under förra året (med ett fåtal undantag).
Av erfarenhet börjar jag få känslan av att det att vara filmkonsulent handlar om att få åka och glassa i Cannes två veckor om året. Och att äta dyra middagar med regissörer. Det är ganska sjukt egentligen hur mycket pengar dom slösar på representation, och det jag får ta del av är ändå bara en tjugondel av det normala eftersom jag inte bor i Stockholm. Jag fick en gratis resa till New York förra året, med hotell och en massa dyra middagar. Åse Kleveland och de andra drack champagne och glassade och ”representerade svensk film”. Det är väl helt okej, precis som att det är okej att Kungen får cash för att klippa band och hälsa på ambassadörer i Afrika, men när jag var tjugo och skickade manus till SFI fick jag antingen inget svar, eller svar att jag hade gjort ansökan fel. Och när jag ringde dit var det aldrig någon som hade tid för mig. Kanske var mina idéer inte tillräckligt bra då, men det borde ju vara konsulenternas jobb att ha koll på vilka som vill och vilka som kämpar och vilka som presterar. Det är klart att när jag började vinna en massa priser för nollbudget filmer så blev dem intresserade och till och med hälsade på mig om vi någon gång var i samma rum. Men inte förrän då.
Men grejen är att jag skiter i filmkonsulenterna. Jag skiter inte i de pengar de har, men som personer… couldn’t care less. Dom kommer och går och har en massa åsikter om vad de gillar för film, ska peta i manus de inte har någon förankring i och whatever… och så de tycker de att jag ska slicka röv bara för de har fått i uppdrag att dela ut filmbranschen svar på socialbidrag. Och gillar dom inte den attityden så fuck off, då kan dom skita i att ge mig pengar och så kan dom dubbla stöden till filmer som Babas Bilar och Pistvakt istället. Det lär ju lösa alltsammans.
För frågan är om det spelar någon roll ifall SFI väljer att börja intressera sig för film på gräsrotsnivå eller om dom går vidare i det elitistiska urvalet, för oavsett kommer det inom de närmsta åren att dyka upp billiga filmer från städer över hela landet och dom kommer att gå på biografer och dom kommer att konkurrera med SFI-stödda mastodontprojekt. Och jag personligen, tror att filmen med hjärta kommer att vinna över filmen som fått sju miljoner extra att hyra kranar och dubbla producentgaget för.
Det kommer inte att bli färre filmer gjorde, det kommer att bli fler och konkurrensen kommer att hårdna och det ska vi välkomna.
