Realness in death? mysteriet med dead celebs. Är det verkligen äkta, det där mystiska alltså…eller är mytifiering bara att gömma sin meningslösa personlighet bakom na na na na, något som man påstår är ”bigger than life” (för något sådant finns ju såklart inte)? att man egentligen inte har så mycket att ge och hellre håller käft än säger något tomt som hörts en miljongånger förut? då kan man lika gärna hålla käften resten av sitt liv och då kan man kanske lika gärna ta en speedball och hoppas det värsta?
Och det här med ”ungdomar på klubbar”, vad är problemet? Bristande musikvokabulär?Att tjugoåttaåringar inte ska knulla artonåringar?”they only want you when you’re seventeen when you’re 21 you’re no fun”? Ok om man blir avundsjuk på att de yngre är snyggare och smalare, det är ju ett konkret problem som man kan få bukt med, dvs kicka ut dom.Rättvisa är skipad. eller skaffa en pointer, helt seriöst, kanske dags för m-ö i vilket fall? Men om vi tar bort ”ligga”, låtsas att det inte finns. Ingen vill ligga, ok? Eller det går inte?alla upplevelser är kopplade till ligga? Men alltså helt konkret, spyans nacht i sommar-höst i sthlm var en väldigt varierad samling kids/grownups som var helt ointresserade av moneybrother eller dom bögiga fighterkillarna på ZTV. Och Aldrig har väl så mycket youth samlats under ett tak på stureplan tidigare, tillsammans med mediamaktmännen (including women). ungdomar är fina och trevligt och skötsamma. Och framförallt tacksamma, och tacksamhet är så värt, speciellt i motsats till det alla andra känner, jävla skitkväll, skitklubb, hatar musiken...från blasé kommer i a f aldrig något nytt. å Tackafan för det med den inställningen, Dvs LIFE: man föds, upplever saker, upplever dom igen och igen och igen och igen, letar efter något nytt, letar, letar, letar, klagar, blir bitter, dör. ”men martin du vill ju ligga med artonåringarna,det är därför du inte bryr dig." i wish i was that attractive, men Alltså antingen står jag i baren och vill att bli inspanad på avstånd (inte vice versa), eller så vinglar jag fram och tillbaka med the ass på dansgolvet.(och Det här med att supa i malmö är ju helt nytt för mig. att man ska bli full när man går ut alltså. Tidigare har det vart: big difference, whatever.) Men hade jag haft klubb, jag hoppas att jag kommer ha det en dag som fan, så hoppas jag på klubbkidsen, de progressiva. givetvis ska man inte generalisera och kanske slänga ut efter ålderdom (dvs. för hög ålder, för full = ut, för mycket fulhet = längst bak i kön hela kvällen etc), alla får ju ha kul, men då får det sluta vara slentriangnälligt. Och vill artonåriga starlets knulla med 28åringarna, om dom nu gillar tunga mörka påsar under ihåliga ögon,håriga insjunkna bringor, mage, krämpor, bitterness och fejksaltade meningslösa mediakarriärer och allt vad det för med sig i form av meningslösa monologer om ”kultur, analys och minimal techno” eller kanske ännu värre: just terry richardson, one tree hill, go fug yourself , paris hilton och glimten tjing tjing i ögat, blaha… så vadå? What’s it to ya? Jag mogenknullade när jag var nitton….(och alltså empirisk vetskaP: mognad kommer inte med ålder, utan av plikter)en postgymnasial welcome to reality, javene, exprimenterade ni vet: age is just a number, plikter är..tic tac... spännnade etc etc etc etc, leta upplevelser var ju grejen, and i never got hurt. men sammanfattningsvis: att ligga + med vem = uppenbarligen en ständig kontrovers oavsett läge. Och Allt annat dvs musik, sprit och inredning är: whateva? isåfall tycker jag alla får gå på klubb. Utom möjligtvis tråkiga
Och alltså helt seröst: hög moral är något av det mest fantastiska jag vet: när den är förankrad i verkligheten och förs aktivt i det tysta. (Moralmegafonen där det dumma kollektivet ska lära sig krypa och sen gå, den stjälper mer än den hjälper.) so just shut the fuckup and do the right thing
.jpg)
