torsdag, juli 31, 2008

nkotb


jag körde på en motorväg i los angeles när dom för första gången spelade new kids on the block första singel på hundra år på radion.

programledarna fnissade sig igenom presentationen och fortsatte prata medan låten spelades. efter ungefär en minut stängde dom av den och sa typ att "hoppas ni lyssnat noga nu, för den här skiten kommer vi aldrig spela igen".

deras nya singel "single" är såklart feat ubermesen ne-yo. dom låter precis all annan r&b låter just nu
mysig att pussas till
och somna

eliten i skiten

den här debatten som kommit samband med DN's lisa bjurwald: “Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad.” och att tre bloggar fått ta över expressen kultursidor vid varsitt tillfälle påminner mig om när den digitala filmtekniken plötsligt började bli möjlig, och de stora drakarna blev rädda för att "vemsomhelst" nu ska kunna göra film, och hur ska vi då kunna skilja ut det som är bra och det som är dåligt????

men den enda som det bör vara en skräckinjagande tanke är ju fotografen och möjligtvis regissören, alla andra har bara att vinna på det- särskilt de stora som kan tjäna mycket pengar på billig teknik. precis att journalisten blir skraj för att man inte behöver en femårig utbildning eller jobba på DN för att vara opionsbildande...jag har svårt att se det på något annat sätt än positivt att fler röster åtminstone har möjlighet att komma fram i mediesverige

new jack city

ehm laddade en låt från whitneys nya album som kommer i november, den var feat Akon, "like i never left". och visst, hon dyker upp i refrängen, men låter som en man, ungefär exakt som chris brown. jag fick lyssna två grr innan jag köpte att det var hon. och väldigt begränsat wailande. fast rätt fin låt ändå,gullig. men vad hände med

How to chase my blues away.
I've done alright up 'til now,
It's the light of day that shows me how,
And when the night falls, loneliness calls.


däremot har john legend gjort en smått fantastisk låt; "green light" med andre 3000. och lil' wayne går in och gör en remix på cassies "official girl", dvs rapar några rader mer än sitt på orginalets stönande av titeln ööööööööööööööfficial girl, öfficial girl, im gonna make you my ööffical göööörl

torsdag, juli 24, 2008

jag hade faktiskt en vag aning om att kvällen skulle handla om

onsdag, juli 23, 2008

ture nerman slår näven i bordet

"Allt mänskligt duger till litteratur. Barn som kissar. Kvinnobröstvårtor som pekar mot Sirius – och mot Cassiopeia med. Allt detta kan bli god dikt, sant mänskligt. Men man vill ha något annat och mer!!!!! Människan i högre mening inte bara kissar och registrerar bröstvårtor – hon arbetar också – och k ä m p a r !"

equal as berries

basshunter?

christian olsson?

tisdag, juli 22, 2008

blogg schmogg

det finns en pothead i min kulturtrapp. det luktar nämligen ALLTID antingen weed eller nån slags rökelse som mr/ms pothead använder för att försöka gömma doften. jag misstänker en dörr på första våningen där doften är synnerligen stark

skrev ett inlägg om att jag läst amanda svenssons bok "hey dolly" och att ungdomslitteratur faktiskt inte är "riktig litteratur" men sen tänkte jag who cares

2001 - när jag var bret easton ellis



Vi tar vägen öster om Highland, förbi Egyptian Theatre och höger på Las Palmas Avenue till de lite sunkigare områden innan vi kommer fram till en nedgången parkeringsplats med en stor bungalow med väggar fyllda av viltväxande blommor och ogräs. Där finns ingen skylt men en grupp människor står utanför och röker feta cigarrer, så att man vet att man har kommit rätt.
Jag tränger mig förbi en jointrökande Vincent Gallo på väg mot ingången, fortsätter fram till dörren där Balthazar Getty är på väg ut, och kommer bakom Anthony Kiedis i kön till bordsplaceringen. I baren står Ben Stiller ensam med en sprakande drink i handen och vid ett bord alldeles bakom mig sitter Kirsten Dunst och äter middag tillsammans med Tobey Maguire. Efter ett par minuter tilldelas vi ett bord på utomhusserveringen med bra läge, ett par meter från Beck och Winona, ett par meter från Gwyneth Paltrow och Brad Pitt, ett par meter från Sofia Coppola och Spike Jonze. Inga vanliga människor så ögat når. Vanliga människor börjar bli tröttsamma. Flea kommer och hälsar, bjuder på sprit och försöker locka oss till en hemlig spelning på Viper Room ikväll. Jag frågar om han har kola men det säger han att han inte har. Julie Deply är på väg mot oss, och jag frågar Jack om han tror att hon använder kola och det tror han, men han vet inte säkert. Julie vinkar till mig. Jag är inte säker på om vi känner varandra men jag vinkar tillbaka och när hon kommer fram till bordet kysser vi varandra på kinderna.
Har du någon kola, frågar jag men får bara ett kort skratt till svar.
Sen försvinner Jack till baren och jag blir kvar med Jeremy Piven och vi har ingenting att prata om. Pane a vino? Chaya Venice? Sushi Roku? Il cielo? Asia de Cuba? Matsuhisa? L’Orangerie? Indochine? Vad finns det att snacka om förutom kläder, who’s who och clubbing?
Hoes, cash och coke.
Det finns ingenting.
En ful och packad executive från Miramax lullar fram och gratulerar mig till rollen i Prozac Nation som om den redan var min, fast att Christina Ricci har erbjudit sig att både producera och spela huvudrollen. Men det spelar ingen roll för sen sprider sig ryktet om filmrollen som en löpeld genom restaurangen och inom kort börjar jag få värk i ryggen av alla kramar och kinderna känns blodröda av kyssar. Plötsligt är jag i centrum. Det har jag inte upplevt på länge. Jag är mer i centrum än R&B horan som fyller år.

fredag, juli 11, 2008

helsingborg

anlände igår till sveriges vackraste stad. duschade så varmt att jag känner mig skållad nu. fuck min hy.jävla russin är jag. och skriver bok och film.

onsdag, juli 09, 2008

the strongest of the strange

you wont see them often
for wherever the crowds are
they
are not.

Slutet på The Ice Storm:

Familjen väntar på Spindelmannen på tågstationen. Frodo är död.

torsdag, juli 03, 2008

Now I gotta chose, there is no middle way. Now I gotta chose, Either win or lose, hoping you want me to stay, let me stay.



igår fick jag ett ex av amit pauls skiva.han från a-teens alltså. den låter inte som en blandning mellan coldplay och u2 och är inte fantastisk. det är typiskt boyband smörsångarna ska bli rockiga, precis som nick carter blev på "now or never".

det tragiska är att jag får en känsla av att det var den här rockersmusiken dom vill göra från början, men att a-teens och backstreet tvingade dom i en annan riktning i väntan på independence. och att dom ALDRIG kommer bli några singer songwriters eller arenarockband. för att dom helt enkelt suger

onsdag, juli 02, 2008

till författarförbundet

denna vecka har handlat om min ultimata helsingborgsartikel om seperationsångesten från ungdomen och om att skriva på min bok.jag har börjat om igen.

men denna gången är det for real.

jag lovar.

tack för stipendiet.luv u

hot

tisdag, juli 01, 2008

in the limo before prom:

"Morgan has the same dress as me. She's...


... a whore."