Jag vill hitta ett språk

Den enda bloggen jag läser regelbundet är caroline ringskogs dåligtsmink. Inte för att det är jätteintressant innehåll; det är mest namedropping och karriärmoves, men hon skriver så extremt bra. Det är sånt magiskt språk som fanns t.ex i monika fagerholms "den amerikanska flickan". En person som inte borde skriva sömniga artiklar i ng eller bon, utan romaner!

Mina språkliga förebilder har varit tidiga per hagman (cigarett och volt) och tidiga bret easton ellis (less than zero, rules of attraction) sedan jag var 18. Innan dess gillade jag alexander skantze "grattis gud" och kristoffer leandoers "flipperspelaren". Någonstans emellan kom "catcher in the rye" och "clownen jac" men det är ändå fett stagnerat. Jag kan skriva exakt som ellis när han var 22. Men varför ska jag göra det?

Nu är jag nästan klar med min ungdomsbok och det känns som jag hela tiden skalar av språket och tar bort det säregna. Och kanske vill folk inte läsa "språk"? Kanske vill man läsa text? Men jag vill skriva språk och när jag gör film vill jag att det ska finnas magic, så fuck den svennebanan som suckar åt det. Jag måste bara hitta mitt språk.