igår läste jag två grejer. först "bryta om" av Åsa Anderberg Strollo - så hemsk, så fin, helt fantastisk. fick den i julklapp inbunden, men gissar den kommer gå för 55 spänn som pocket om ett par månader.

sen läste jag senaste numret av Bon, jag är lite sen- vet det, snacket är redan över, men det är iaf 59spänn för drygt lika många sidor som "bryta om". först kommer då det här vidriga johan lindeberg reportaget - en arrogant idiot som får typ tio sidor att hylla/tycka synd om sig själv på.

sen då sigge eklunds text om neonarcissism. till en början fick jag bara en märklig ångest av att läsa om hur jobbigt det är för sigge att få uppmärksamhet och sen inte, och sen för mycket, om endorfinerna att få kommentarer på sin blogg och om hur VIKTIG han är, hans åsikter och ssssssssen bara slutar jag får ångest och fattar att jag läser en text som handlar om ingenting. utom att han och hans kompisar minsann inte har det lätt i mediastockholm.

för nåt år sen tog typ rodeo och bon upp i sina ledare att dom ansågs elitistiska av alla, t.o.m hipsters och urskuldade sig på ganska smarta sätt, och så nu är vi tillbaka precis där vi började. och det är nästan precis lika tomt som sexartikeln i bon från i våras. läsaren är precis lika exkluderad såvida man inte är eller känner någon av dom det handlar om. dvs dom mest lyckade människorna i världen.

artiklar som nästan enbart går ut på "varför det skrivs artiklar om personer som det redan skrivs om"

sen kommer då intervjuerna med några kändisar som det är synd om. "eller inte synd om", men det är jobbigt för dom. att hantera sitt kändisskap, pressen från media...att vara KREATÖR- så väldigt underskattat yrke, får aldrig den uppmärksamhet dom förtjänar
så framförallt handlar artikeln om hur enormt lysande de själva är
trots allt
ibland säger ju en annan känd kreatör att man är bra
och någon gång när man är riktigt, riktigt storsint kommer man själv säga till en nyare förmåga att den är bra

dock inget ont om dom här personerna. dom har ju uppenbarligen rätt feta problem. vissa skulle kanske t.om.säga att dom är sjuka i huvudet.
dock inte jag.
för i jämförelse med minnas problem i "bryta om" framstår dom bara som idioter.
fine fine