herregud martin herregud

ibland ligger jag vaken på natten och tänker på när jag var mansexpert på tjejtidningen SOLO. att jag hade en egen sida där jag skrev om manliga saker, listade vad jag gillade och ogillade på glansigt papper för blondinbellas fans. inte så att jag ångrar det eller att det ens spelar någon roll längre, bara att jag gjorde det. jag fick inte särskilt mycket pengar utan det måste varit det naiva modet.kanske ville jag bara hå en byliner och bli känd? och då tänker jag att även om jag möjligt har det drivet fortfarande någonstans inom mig, långt där inne, så tänk då alla jäla tonåringar som vill få sin röst hörd in the 21th century. tänk hur totalt urvattnad deras röst har blivit, hur omöjligt det har blivit att säga något av betydelse överhuvudtaget eftersom innehållet har tappat sin betydelse när alla är så upptagna av att skrika att det i slutändan inte är en jävel som lyssnar