you're nobody until somebody loves you

Saker som hänt sen måndagmorgon: sån jäla fyllefeber, trodde jag skulle dö, som vanligt. Extreme home makeover. dock inte hos mig, men hos galna skrikande amerikaner, alltså dom där glädjeskriken är helt sjuka. När skrek jag eller någon jag känner senast av glädje? Antagligen aldrig. Ofta man är överglad. Två freddie prinze jr filmer (down to you och boys and girls) som visserligen inte sög, men alltså han är så dålig, inte konstigt att han liksom inte slagit som vuxenskådis. Och en viss person har flyttat till malmö, och jag liksom fine. Hon får väl bo var hon vill, men ändå. Jobbigt att möta henne på gatan och behöva ha en artig konversation.Såg att pan’s labarynth snart kommer till sverige. Emil och jag var ju på premiärfesten i new york (men sket i att se filmen, verkade vara nåt gothskit). Snackade med regissören som var fetmalik peter jackson och cp-dryg. Emil visste inte vem han va och drygade sig tillbaka ba: vet du vem jag är?sweet. och alltså den festen, inte fet (skrev om den från nyc), men liksom utsikten över central park…motherfuck! Alltså u-s-a. Gotta love that country. Can’t live without it, måste till l.a. snart, måste. Hatar dokumentärer, men såg en ändå: ”barnen på leningrdsky”, alltså på centralstationen i moskva… så sinnessjuk. Hatar mitt jobb ibland. Och en sak: federer. Jag blir så jävla trött på honom. Vinnare. Vem gillar en vinnare? Längtar efter att han ska åka första omgången mot andres vinciguerrai i fucking stockholm open och bli utskrattad. Jag vet att ni vill det också, erkänn.

Alltså jag har inte tid för det här, verkligen inte, och ni väntar förgäves på något intelligent, men länkar lite folk jag kan komma på just nu. ingen glömd ingen ihågkommen.sorry.och just det.läste nya bang.
fin-fint.