Stalker

Det finns en tjej som ringer och messar mig ungefär tjugo gånger per helg och vill ses. Eftersom det var mer än en månad sen vi träffades den där enda gången, och jag inte har svarat på ett enda samtal sedan dess
börjar. det. bli. lite. tröttsamt.

Igår tog det hela dock en helt ny vändning. Jag svarade inne i victoriasalen på spyan, när hon ringde från sin polares telefon. Fast jag kunde inte höra någonting. Sen skickade hon ett sms och frågade var jag var någonstans, och dum som jag var svarade jag att jag var på spyan. Sen gav hon sig till känna som stalkertjejen.

Klocken 04 lämnar jag klubben och promenerar hemmåt. Jag går via Kungsgatan ner till Hötorget och svänger in på Dröttninggatan som går ungefär hela vägen hem till Odenplan.

Där får jag ett sms av henne. Det står:
"Jag ser dig."
WTF!
Jag kollar mig hastigt omkring, men inte för länge. Vill inte uppmuntra något.
Ökar stegen något.
Drottninggatan ligger ganska öde, men jag kopplar ihop mig med ett ungt kickergäng.
Varje gång jag kommer runt ett hörn ökar jag stegen lite.
När jag kommer in på Dalagatan springer jag nästan.
Jag kastar mig in genom porten och slår igen dörren. Han kan fan inte ha tagit reda på koden! Det går bara inte.

En halv minut senare kommer nästa sms:
"en på miljonen att ses i den här fucking stan... du kutade som en galning :) i din röda jacka. sitter vid odenplan.vilka jävla miffon det finns alltså:/ hoppas du haft en nice kväll... ha re bäst. chio"

Jag skojar inte när jag säger: det ryser i hela kroppen.
gött att lämna den här stan.