no future

framtidsångest är sån farlig sjukdom, som dödsångest.lönt att jag har det. lönt att fundera på när jag ska dö och vad som ska hända då, lönt att låta såna tankar finnas. eller vad kommer jag göra om ett år, meningslöst, det går inte att veta. lika lönt som att fundera på det förflutna, varför saker och ting blev som dom blev.varför jag inte stannade i usa, varför jag inte stack till paris,varför jag inte blev pappa. okej, men kan få fundera på det, det kan ge tröst att älta saker,att låta dom döda den kraft man har, men då får man räkna med ångest också. ffundera över såna saker bör man nog göra när man inte duger till annat.

som att bygga upp något, att ha en plan, the big plan, är det lönt. saker som händer - händer. det går aldrig att veta. är det inte så att förväntningar ger mer ångest än verkligheten - nuet, som ändå är rätt sweet??eller hur? det är alla tankar som äter varandra i skallen som gör att man mår skit.ju mer man fundera över det

jag försöker att bara låta allting komma, och gilla det, bara mmmmmm ÄLSKA det, allting

herregud ursäkta att jag är så banal, men sverige är rätt jävla grått just nu. och då uppskattar man allt; ett sms,ett hej på stan,en kram, vad som helst som händer nu i verkligheten - att ingenting har stannat upp

"sån är jag"eller vad säger man?