my love don't cost a thing

jag är så jävla blasé, alltså desillusionerad, trött på att höra min röst, kolla mig i spegeln. och please, det hjälper inte med diamonds (eller jo, lite)..jag behöver hjärta. var hittar man det? i solen på st.knuts? på phi phi? i queens? santa monica? m-f stockholm innerstad? snälla säg mig, jag betalar bra för hjärta, det är sån rävjakt, så jävla snobbigt men jag är ju en gigolocrush, vad ni än säger

t.ex. jag föraktar folk som skriver dåligt, även fast dom försöker sitt bästa. bara en sån sak. men alltså det provocerar mig, dödar mig. men inte som suck-my-teeth grejen för den gör mig fan galen. jag måste sluta uttala mig. en normal människa har inte tid för sånt. jag vill bara hänga på, känna efter, gilla, acceptera.

ps: jag har börjat hata spontan livsglädje nu igen. jävla mrs. sarah m-f-b

ps2. roligt att två tidningar är intresserade av min helsingborgsanalys denna vecka. i'm fucking 28 u know