same old same old, men det är måndag & jag har solen i ögonen

jo, det var nåt om kulturskribenter.fuck hur var det nu. kändes så jävla snajdat när jag läst odd at large på tåget från trollhättan i förra veckan. genialitet handlar alltid om outsiders, gjort utanför systemet.av dom som inte "har koll" utan har koll. alltså inte stockholmare.inte ängsliga stockholmare som läser dn kultur och alltid kollar sig över axeln, alltid hänger på varenda meningslös debatt om konsumtion eller dyra väskor. ba: "jag vill uttala mig" och har nån ny idé veckan därpå. alltså så är det ju: flyktigt, inget är tillräckligt viktigt för att tycka samma två veckor i rad. utan man ska hela tiden röra på sig, utveckla argument aldrig verkligen döda för nåt. därför undrar jag på vilket sätt lifestylemags whatever, people, king, ng, odd at large, rodeo och bon är meningsfulla för andra än dom som inte har tillräckligt mycket integritet än att vara på sin vakt hela tiden för debatten. vem fan bryr sig om debatten?analysen? jo: dom som håller i den. dom den berör, dvs höger mot vänster, medelklass mot eh överklass, mannen mot öh ronnie sandahl etc. alltså jag försöker helt ärligt följa diskussionerna, men det är ju inte intressant. det som är intressant är att vara diskussionerna.okommenterat. och okej för analysen, om den underhåller whatever, men den driver ingen utveckling, den skapar inte bättre musik, film, litteratur, fuck no, därför blir det nästan löjligt att den får sån genomslagskraft. att den styr utan att lyfta någon annan än upphovsmannen själv.