the anthem. so last season, love u

Helgen i korthet: fetdissad av krista på davidhallstorg om hur ful jag är, sen tråkinkonst som spelade den sämsta musiken jag vet; reggae, och där folk liksom går fram till en typ som på helsingborgsfestivalen och säger ”snygg tröja” eller whatever, och sen inmission med amigo-ola, NG3-malin och 14suger-martin. Jag sa att jag vägde 40 kg, malins matchvikt var 45. Lördag köpenhamn på craffs examenfest. mycket bra men med lite förmycket av den nästsämsta musik som finns, nämligen partytjejmusik. Ni vet vad jag menar. schlager. allsång. Vill ha dig i mörkret hos mig, jimmy dean och bla bla paaaaaaarty. hatar er. (men alltså när känn ingen sorg för mig götteborg gick igång så satt jag ju ändå där, på sebbans axlar så hatar mig sjävl)

Och sen det är med att leta äkthet, jävla tjat. Typ trygghet, traditioner, varför gillar jag si och så, var finns mina rötter vad är viktigt..etc. Alltså mamma och pappa och barndomen, det är därför folk flyttar ut på landet. Det är därför man får barn. Det känns äkta. Eller som att läsa vilhelm moberg. Realism etc. att återvända till det gamla. Till traditioner man hade som liten. Stjärna i julgranen är äkta, en promenad längs stranden på vintern, grilla i trädgården, lukten av färsktklippt gräs, en ballad av en svensk klassiker evert eller vem som helst. Jag vettefan.bara ett påstående. jag menar vilhelm moberg skrev utvandrarna i kalifornien, så den kan ni ju suga hårt på. Men vem bryr sig?. jag vill bli fotad av terry richardson, vara på omslaget på i-d och i full fokus på nån uställning i nyc. Sen kan jag ju lura mig själv och se tillbaka på det som good ol real times in my 20s, spela roll. Det är så äkta det blir


och britneys nya psykbryt. ska man säga något om det där? förutom att hon blev min 23:e vän på myspace i fredags..vill hon säga mig något? söker hon kontakt?