om man kunde döda bloggar

Alltså, det är inte konstigt att jag prisas för mina litterära alster som manusförfattare, journalist i Solo och på den här bloggen, för jag är förutom ett geni, även en Geijer. Jodå, precis som Erik Gustaf. Och jag tillbringade minsann både somrar och vintrar på Ransäters bruksherrgård, eller Geijersgården om ni så vill, tillsammans med höjdare från landets äldsta släktförening. Alltså inte så att ni skulle vara sämre än mig, men jag har ju det i blodet. För ordtrolleri är genetiskt, förstår ni. Jag läser just nu ”moderna svenska noveller” i originaltryck från 1948. Här gömmer sig tidiga alster av sköningar som Lars Ahlin, Tora Dahl, Björn Erik Höijer, Werner Aspenström, Erland Josephson och Stig Dagerman.

Lars Ahlin alltså: "Alla människors upplevelser av livet och allt vad det innehåller, skapar en viss grundstämning som växer sig allt fastare, ympas in och blir ett med deras väsen. Men det som skiljer författaren från den vanliga människan, är att han eller hon medvetet försöker exploatera denna grundstämning, som, samtidigt som det är hans eller hennes egenart, också mer eller mindre är tidens. Författaren försöker fixera tiden och före alla andra försöker författaren i ord formulera tidens upplevelse av livet. Vad som händer i mötet med livet ger författaren ingen ro."

Fuckyeah! Men man ska sluta när man är på topp. Såvida man inte börjar med dope alltså. Älskar heroingrejen, i a f i sina 20s.

Gotta love eddie. Still lookin good