drinking in LA, ranarp strand whatever

eh. framför mig har jag en bok från 1946 av fritiof nilsson piraten. boken heter: "Bombi Bitt och Nick Carter" babel har börjat med avancerade punk'd inslag.

min syster frågar mig om jag har staven i ögonbrynet som något slags reservhjul. alltså jag kan bara tolka det på ett sätt.

allt går lite långsamt idag alltså. är i mina föräldrars sommarställe. molnen ser ut som en enorm våg som är på väg mot oss. sjukt mörka och onda alltså. "there will be no dawn 2nite" hade gandalf i sagan om ringen sagt. jag skriver på alltså cpsista refrängen på boken. funderar på nästa. blir jag sågad, vilket debutanter aldrig blir, eller borde bli, så kommer huvuden falla, lovar! it's gonna get personal!!!! jag accepterar inte det. jag känner mig jävligt vänlig som tillåter att mig att acceptera när ens film blir sågad. det är frikostligt. men det finns gränser. fick ett mail i veckan om en intervju i svenska dagbladet om helsingborgs filmscen. stor risk att jag ställer upp det efter att deras recensenter sågade både fjorton suger och du och jag och aldrig har gett mig ett skit. nån jävla rättvisa får väl skipas? typ som att nån på filminstitutet skulle ringa och vilja ha med en på drömfabriken eller nåt annat pro bono semanarium bara för att jag är ung filmare på gång etc etc etc.. hur länge ska man vara "på gång"? alltså helt okej att bli nekad, sågad och hatad, men då kan man inte heller förvänta sig att få något tillbaka. eller också, eller inte, eller whatever, spela roll, konsevent inkonsekvens vare ja.