rum 328 på hotel nikko i west hollywood tillsammans med jaquin och rain

Jo, hej, jag läser den här ”one million little pieces” som ska vara helt fantastisk, enligt typ oprah och jerry s. Men den är så dåligt skriven alltså. Typ fult skriven, så att jag sitter och småkräks, vill vara svenskalärare och ta fram röda pennan, stryka och fixa rätt. Sen handlar den bara om smärta. Och det finns inget enklare att skriva om än smärta. Så billigt.tycker jag.

lyssnar på Säkert! Vet att hon blivit typ helt hypad redan, men fint. Ganska konstigt att jag tänker jämföra med håkan hellström, för det låter mer som stefan sundström, men håkan hellström är helt jävla fantastisk så jag jämför med honom ändå. Älskar håkan så mycket, och Säkert! gillar jag också fast att det inte är ett enda umtz umtz, inga raveskrik och helt visselblåsfritt.vansinnigt. Ojojojo. Att det här spektaklet skulle avslutas med en lovebombing ändå va? Trodde ni inte??? Men alltså ok här kommer pisset:

För ett tag sen lovade jag en person att jag hade som målsättning att ta mer ansvar och ta hand om mig själv bättre, men jag tar tillbaka det, jag orkar inte. Det kommer säkert bli knäppare och knäppare och till slut kommer jag tvingas flytta från malmö till en plats där man kan vara hur cp man vill, typ new york (please nyc). Det blir fint, alltså helt säkert, i nyc kan jag vara catcher in the rye, jag lovar dig. Ge mig en kackerlacka som kan leva i nio dagar utan huvud eller en snigel som kan sova i tre år. Försvinn ”person” och ge mig en distraktion. Jag vill ha en holly golightly, please please, ge mig henne, jag lovar att vara så snäll.

Och ps: hej verona, du är så snygg!(och du skulle kunna leva ett så otroligt snyggt liv)