onsdag, januari 24, 2007

fyrahundra sekunder godnatt

Alltså nu när det ändå kom upp… sen jag var typ tjugo och gjorde ett par skitdumma filmer på biskopsarnö har jag aldrig haft som utgångspunkt att provocera eller göra ”något nytt". När det gäller HUR man kan göra film kanske jag har haft det. Att det går att göra bra film utan jättemycket pengar. Att man inte behöver hålla kvar vid urgamla strukturer inom ett filmteam. Att man inte behöver lyssna på vad the oldies tycker bara för att dom har gjort film i femtio år. Att man kan hitta sin egen väg. I de historier jag har skrivit, I love johan, fjorton suger och du & jag tillsammans med emil så har jag alltid utgått från en fin/hemsk känsla jag haft, om nästan vad som helst, precis som i de hundratusen berättelser jag någonsin skrivit. Att avgöra vad som kommer bli en fantastisk film är inte särskilt lätt, eftersom överförandet från text till film är en ganska komplicerad process, men jag har alltid utgått ifrån hjärtat. Aldrig att provocera. Aldrig att göra något som inte gjorts tidigare. Men jag är oerhört tacksam att det finns lars von triers, jesper glanslandtare, lukas m etc som tänjer gränserna och utforskar sådana saker. Och jag bangar aldrig att hjälpa någon som vill utföra sin sjuka/smala/provocerande idé. Men det är misstag att blanda ihop independent film och smal film. Och det här med ”viktig film”… det är ju en helt subjektiv åsikt, ett mysterium som har gäckat svensk film bransch sedan tidernas begynnelse. Så grattis om du har kommit på en idé som du kommer göra till en ”viktig kvalitéts film”, grabben. Då har du crackat koden till alla genikåta konstnärers våta knulldröm.