räddaren i nöden

skrev till 04 inatt.det är klychigt men det är då det funkar bäst. tyvärr har jag vissa problem med min kaffekokare. alltså jag är så oduglig, sorry som fan. men den läcker, så hela köket är fuktskadat nu. jag ställde den ovan på en glasskål som hela tiden blev fylld och började rinna öve. jag la en handduk på golvet. men för att få en kopp fick jag skopa i flera liter, fem droppar per skopa ner i termosen. det sjuka är att jag kommer fortsätta koka kaffe på det sättet. jag gillar fanimig mina vardagliga bekymmer. precis som tevekontrollen. har kollat på teve två gånger de senaste veckorna på grund av att jag inte batterierna varit slut. men så iförrgår köpte jag ta mig fan nya, och stoppa i, men funkade dom? nej! samma skit.

det är allt jag tänker berätta. jag skulle förstås kunna tala om vad jag gjorde sen, efter att jag skrivit klart, men jag har ingen lust. det har jag verkligen inte. såna saker intresserar mig inte för ögonblicket. en del frågar mig ifall jag tänker anpassa mig bättre till min omgivning när jag blir äldre. enligt mig är det en ytterst dum fråga. jag menar, hur man man veta såna saker i förväg, innan man verkligen står där? det kan man aldrig veta. jag tror jag kommer göra det men hur skulle jag kunna veta det idag? det är faktiskt en ovanligt dum fråga.

det behövs en dylan i malmö.
och en valerie.