Gud så trevligt!
Det var ett Garden State ögonblick imorse. Hanna och jag satt på kaffebaren och utanför fönstret kom det ett gäng från gatuförvaltningen, eller vad det nu heter. Dom som städar. Dom skrattade tillsammans och i bakgrunden spelades Simon and Garfunkel, The Shins eller något liknande. Sen gick något slags starkskott och dom gav sig ut på Möllan för att städa upp. En fotograf sprang efter och tog bilder.
--
Jag skulle vilja skriva en bok som är litteraturens motsvarighet till Elephant, rent visuellt. Undrar om det skulle gå.
--
Basshunter på Lilla Aktuellt. Respekt. Gillar honom. På riktigt. Lovar.
--
Plötsligt: Pearl Jams cover av "Last Kiss" på iTunes. Shit. Senast jag hörde den var i Nashville, Tenneesee sommaren 1999 tillsammans med Matthew och hans band, i en high tech security community utanför stan. Vi drack 48 Miller light mitt i natten, drog några feta och skejtade på parkeringen. Sån flashback. Morgonen efter körde vi vidare innan dom vaknat, ringde två veckor senare från Las Vegas och lämnade ett mycket dyrt meddelande på telefonsvararen. Så värt. Ibland bara kommer såna minnen från ingenstans. Undrar när det kommer gå över till att bli "ungdomsminnen" och när man kommer börja få ångest över att aldrig kunna uppleva dem igen. Hoppas aldrig. Hoppas Sarah alltid kommer sitta vid strandkanten och titta beundrande på den söte alkisen på plankan ute i Rönneå. Och att hon kommer välja mig om och om igen, långt efter att jag är gift och allt det här bara är sketen nostalgi. Kukihelvete nu får jag dödsångest igen.
--
Jag skulle vilja skriva en bok som är litteraturens motsvarighet till Elephant, rent visuellt. Undrar om det skulle gå.
--
Basshunter på Lilla Aktuellt. Respekt. Gillar honom. På riktigt. Lovar.
--
Plötsligt: Pearl Jams cover av "Last Kiss" på iTunes. Shit. Senast jag hörde den var i Nashville, Tenneesee sommaren 1999 tillsammans med Matthew och hans band, i en high tech security community utanför stan. Vi drack 48 Miller light mitt i natten, drog några feta och skejtade på parkeringen. Sån flashback. Morgonen efter körde vi vidare innan dom vaknat, ringde två veckor senare från Las Vegas och lämnade ett mycket dyrt meddelande på telefonsvararen. Så värt. Ibland bara kommer såna minnen från ingenstans. Undrar när det kommer gå över till att bli "ungdomsminnen" och när man kommer börja få ångest över att aldrig kunna uppleva dem igen. Hoppas aldrig. Hoppas Sarah alltid kommer sitta vid strandkanten och titta beundrande på den söte alkisen på plankan ute i Rönneå. Och att hon kommer välja mig om och om igen, långt efter att jag är gift och allt det här bara är sketen nostalgi. Kukihelvete nu får jag dödsångest igen.
posted by Dansk Skalle at 20:09
4 Comments:
Martin! det som hände i morse kan faktsikt vara ett av mina top 5 film-fast-i-verkligenhetn-ögonblick ever! Alla var dessutom väldigt castade! Att det dessutom skedde när jag var nyvaken gjorde det hela ännu mer crispy.
(verkligheten)
eller hur!det var så fint. svårt att förklara. jag beskrev det så dåligt. men den där mannen med dom helt bruna tänderna som skrattade hela tiden, alltså, honom älskade jag särskilt
Hon som var strax utanför fönstret, som var kanske 50+ och trivseltjock, och hade en slags grå strut/mössa blev min favvo. Alla var så glada.
Skicka en kommentar
<< Home