okej

jag vill inte skriva mer om sarah, det var länge sen och superprivat. men så här är det: även om det är en äkta känsla så finns det inte alltid något att göra, för ibland stämmer det bara inte, även om det finns fina förutsättningar och även om man älskar varandra. så tänker jag i alla fall och jag är inte bitter över det, inte längre. men alltså problemet har varit att jag inte vill gå och tänka hela livet på hur det hade blivit om det varit hon och jag, för det är liksom en helt meningslös tanke. men man är olika personer vid olika tillfällen och hon kommer aldrig vara så som hon var med mig, under den tiden igen. och om jag träffar henne nästa vecka eller nästa år eller whenever, så kommer jag tänka på det och då kommer det ändå inte vara samma sak som förut.

men. det kommer vara ett fint minne som jag verkligen gillar.