Perfect contrition, eller

jag gillar verkligen samhörigheten man får på gym efter tag. typ fem år. Idag t.ex gick värsta stöddiga biffen förbi mig och ba: ”tjena läget” och ja ba: ”hej”. Det är så gött. Samhörighet alltså. Den skiljer sig också från typ skejtartillhörigheten, för där vet man aldrig, där är den inte urskiljningslös på samma sätt. Eller folk som har dreads, som jag har hört/sett också hälsar på varandra om de möts på gatan. Nä, på gymmet är det sweet.biffen respekterar att jag pumpar iron fast jag är mindre än honom. en ännu fetare grej, som visserligen sällan händer, är när man får props för tränandet.förra våren, när jag tränade ganska hårt och åt proteintillskott, minns jag en gång när jag på väg hem från gymmet mötte en typ snygg etageblondie 30+ som bara checkade in mitt bröst!kanske jag spände mig, men ändå.gillade det så. Fick lite inblick i hur det skulle kännas att vara tjej och drömma om silikontuttar.bara drömma alltså

En annan samhörighet är personerna som hänger på bardisken när man ska beställa. Man kan nästan snacka om vad som helst fram tills beställningen landar. sen förvandlas man tyvärr till en pumpa igen

Ps. hoppas farväl falkenberg plockar hem hela skiten på guldgubbegalan.vinner lena endre och jonas karlsson så skjuter jag mig själv, baraföratt. Ingmarbergmanpriset kommer gå till ingmar bergman.lovar