hbg/sthlm/m-ö

Såg precis farväl falkenberg nu alltså. Och den berörde verkligen. Mest i sin helhet, för det fanns en del tråkiga partier, typ dialogerna, men fotot, musiken och de sista fantastiska fem minutrarna, ibland är det dom det hänger på. Funderar på den nu och det betyder att den spelade roll, och det gör dom ju sällan.

Men alltså varför varnade ingen mig för bakomfilmen?så sjukt deprimerande om den självgode Regissören som glider in i filmen Som Sig Själv med en superpretto voice over. Jag somnar, dör. Det är därför jag inte umgås med Regissörer.med några få undantag som inte räknas.

Men väldigt fin film. Jag tror att min sista helsingborgssommar nog var 2005. Har haft så många så många, men den var kanske bäst.robban spelade in sin film.jag skejtade med melker och drev runt på filminspelningen&väntade på sista tagningen. På att vi skulle gå ner på gröningen och se solnedgången.väntade på att sitta på mamma och pappas balkong och dricka öl och kolla på människorna nedanför.hade fester och efterfester med syrran.blev kär i tjejer som knappt var riktiga, om och om igen. Väntade på att vi skulle få loss pengarna till vår film.sen fick vi det.började filma i augusti och då satte allvaret igång och helsingborgssommaren var borta. Jag ser det tvärtom jesper.jag ser aldrig fram emot vad som ska hända.jag ser aldrig framåt.längtar inte.analyserar inte.bryr mig inte. Sommaren i stockholm var rätt fantastisk den med. Bättre än helsingborg.helsingborg är ju en håla.

En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna väldoftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund.

Vart gick sen vår evighet?
Hur glömde vi bort
dess heliga hemlighet?
Vår dag blev för kort.
Vi strävar i kramp,
vi formar i strid
ett verk, som skall bli evigt -
och dess väsen är tid.

Men än faller tidlösa
stänk i vår famn
en stund då vi är borta
från mål och namn,
då solen faller tyst
över ensliga strån
och all vår strävan syns oss
som en lek och ett lån.

Då anar vi det villkor
vi en gång fick:
att brinna i det levandes
ögonblick,
och glömmer det timliga,
som varar och består,
för den skapande sekunden,
som mått aldrig når.

där satt den!

Imorgonbitti kör jag till göteborg.emil och jag har köpt en present till robban. Han kommer gilla den.hehe.den kommer behövas.hoho.