Jorå

"Du och jag" hamnar på tredje plats på Nöjesguidens "årets svenska film"-lista.

Things to do in Malmö when you're not on crack

En pinsam grej: Jag tycker att Per Hagmans "Volt" är något av det finaste som finns att läsa.

En annan grej: Varje gång jag läser "I taket lyser stjärnorna" börjar jag gråta.

En tredje grej: Det är totalt kaos i min m-ö lägenhet efter flytten och imorgon ska en tjej och hennes kille och barn flytta in här, medan emil och jag ska åka bort för att skriva (på grund av stalking berättar jag inte var). Jag kommer inte få ordning på det. Jag kommer få skämmas.

En grej till: Jag sitter och skriver solosidan för januari, med deadline idag. Jag försöker kommer på vad jag gillar och inte gillar. Allt är så suddigt. Lyssnar på mtv, pratar med crfn på msn och laddar ner the game istället.

En sista grej: Fick just ett mail av producent i Spanien som är intresserade av att ha med oss på ett filmprojekt. Blev lite chockad. Men synopsiset var intressant. Kul!

Want it so bad...Hard-to-get

Så, nu har jag packat all min skit (utom tennisracket och skejten som inte vet hur jag ska få med mig) och drar till malmö I morgonbitti. Jag hoppas att mötas av färgglad parad med "välkommen hem marre"-banderoll. Eller att i alla fall att emil dyker upp på stationen och hjälper mig hem.

Hur ska malmö vinter/våren se ut då?
Jo. Så här:

* nya filmen
* boken
* love
* nya boken, shit vad bra den kommer bli, också
* löpning/bänkpress
* tempo/bagatell, eventuellt jeriko och källaren på retro
* dokusåpor på femman
* bygga om kontoret
* renovera lägenheten (jo. komigen)
* 5% bitterhet, 8% ragga på gamla flickvänner, 15% full, 19% ensamhet, 21% kärlek och 32% pure kreativitet.

går det åt helvete en dag så tar jag första morgonflyget tillbaka till huvudstaden och gör samma sak jag gjort i åtta månader nu:
hittar
vägen
hem

På katten på juldagen kommer mitt nya dj namn att offentliggöras.
eller vad fan, här är det: Stockholm (HBG)

slå den era jävla crackheads

Världens bästa film är

"Indian Runner" av Sean Penn.


Imorgon ska vi träffa Sonet och visa klipp ur "jag ska knäcka er", och sedan barn- och ungdomsfilmskonsulent på SFI, för att få loss cash till färdigställande.
spännande?
nix
Jävligt bra film
yes

Stalker

Det finns en tjej som ringer och messar mig ungefär tjugo gånger per helg och vill ses. Eftersom det var mer än en månad sen vi träffades den där enda gången, och jag inte har svarat på ett enda samtal sedan dess
börjar. det. bli. lite. tröttsamt.

Igår tog det hela dock en helt ny vändning. Jag svarade inne i victoriasalen på spyan, när hon ringde från sin polares telefon. Fast jag kunde inte höra någonting. Sen skickade hon ett sms och frågade var jag var någonstans, och dum som jag var svarade jag att jag var på spyan. Sen gav hon sig till känna som stalkertjejen.

Klocken 04 lämnar jag klubben och promenerar hemmåt. Jag går via Kungsgatan ner till Hötorget och svänger in på Dröttninggatan som går ungefär hela vägen hem till Odenplan.

Där får jag ett sms av henne. Det står:
"Jag ser dig."
WTF!
Jag kollar mig hastigt omkring, men inte för länge. Vill inte uppmuntra något.
Ökar stegen något.
Drottninggatan ligger ganska öde, men jag kopplar ihop mig med ett ungt kickergäng.
Varje gång jag kommer runt ett hörn ökar jag stegen lite.
När jag kommer in på Dalagatan springer jag nästan.
Jag kastar mig in genom porten och slår igen dörren. Han kan fan inte ha tagit reda på koden! Det går bara inte.

En halv minut senare kommer nästa sms:
"en på miljonen att ses i den här fucking stan... du kutade som en galning :) i din röda jacka. sitter vid odenplan.vilka jävla miffon det finns alltså:/ hoppas du haft en nice kväll... ha re bäst. chio"

Jag skojar inte när jag säger: det ryser i hela kroppen.
gött att lämna den här stan.

"Lukas m är vääääärldens bästa regissör"

Okej. Nu sticker jag ut och springer då. 24 km är tanken, men vi får se. Har aldrig sprungit längre än 12 förut. Räknar med att det kommer ta minst två timmar.
Två timmar!
Sjuk lång tid.

Om jag inte har uppdaterat här inom fyra timmar så ring en ambulans och skicka till den lilla botaniska trädgården vid sjön. Jag ligger kylslagen i gräset och lyssnar på radio dept.

Citat lukas m: "radio dept är väääärldens bästa band"


Uppdatering 16:17

fy.fan.

Tiesto på Berns på lördag!!

Fuck prettotechno på teatron och big up för Hot & Company på odengatan. 20 spänn ölen. öppet till tre. legcheck på 28åringar. sminkadetonårsgothare och robert smithkopior. rökmaskin. strobe. dopade vakter. dom blandar TTA, cure, dolly parton och themelåten till the neverending story. dom spelar vissa låtar två gånger. dom fanimig sänker volymen på rythm is a dancer för att låta klubbkidsen få skrika ut refrängen!

ost är den nya drinken, så vi ses på crazy horse och lyssnar på justin och ironisk progressiv house

Pro ana con fettness

klockan är fyra och det är kolsvart ute
fuck

såg marie antoinette igår...så fin. inte fantastisk men jag ville inte den skulle ta slut. bara luta sig tillbaka och glo på snygga bilder och kirsten dunst och tårtor och fest och soluppgångar och slott etc etc. borde visas varje kväll på teve.

spyanfolket har öppnat ny klubb på regeringsgatan som kör igång ikväll. teatron.
ska se om jag kan locka med mig ribs och crazy-2 dit
old school elektronika
dvs gubbtechno

värt

Riding my own melt - later

12km runt hagaparken
jag säger det bara
på lördag ska jag testa två varv
nästa år springer jag marathon.

jag är född till att springa

Kulturbidrag vs. NOT (utifrån film)

De flesta som jobbar med film idag börjar när de är relativt unga. Man prövar sig fram på medielektionerna i gymnasiet och bestämmer sig kanske för att söka filmskola något år senare. Att göra dokumentärfilm kostar inte mycket. Det är ungefär som att ha ett rockband och behöva en ny gitarr, eller att köpa en laptop och ha tiden att sitta hemma och skriva en bok utan att ge upp.

Jag hade också ett band under, och året efter, gymnasiet. Jag hade replokal, en fendergitarr, gjorde demon och spelade på minst tre fritidsgårdar. Sen skrev jag en bok också. Och om man kollar på de lektörsutlåtanden jag fick från Bonniers så var jag på god väg. Men när jag var 21 bestämde jag mig för att ändå satsa på film.

Det är få som börjar göra musik efter dom är 25. Varför? För att det inte är en subventionerad kultur. Man har helt enkelt inte råd att satsa på något så osäkert som musiken efter man kommit upp i en viss ålder och det ”fortfarande inte hänt något”.

Dokumentärfilm kan man praktiskt taget göra gratis, så fort man har fått tag en kamera. När jag var 22 sökte emil och jag pengar från filminstitutet att göra en film om dokusåpakulturen och fick ett utvecklingsstöd på 30 000:-. En oändlig summa pengar kändes det då. Speciellt eftersom jag redan gick på Biskops-Arnös dokumentärfilmskola och hade csn. Pengarna gick till att köpa en kamera. När filmen var klar vann den filminstitutets dokumentärfilmspremie på 100 000:-. Pengar som delades ut för att premiera filmskapare som gjort sin egen film utan förhandsstöd, och kunde användas till vad som helst (”ta en lång semester” föreslog en jurymedlem, belinda ohlsson eller vem det nu var).

Liksom som ung inom musiken finns det inga pengar att få som ung filmare. Förutom via statliga medel. Vilka kommersiella intressen ska ge mig pengar för att leka och testa mig fram, och antagligen inte få något tillbaka? Som ung musiker kan du hoppas på ett skivkontrakt och att få möjlighet att spela mycket live. Men skulle musiken som görs i Sverige vara mer fantastisk om artisterna fick tio år på att utvecklas sig innan de släpper sin första fullängdare? Jag vet inte. Men så funkar det för de flesta inom filmen, även om regissörerna kommer ner i åldrarna. Oftast för att de kommer i kontakt med duktiga producenter som kan använda ungdomen som en uppfriskande krydda i filmerna, som egentligen är samordnade av produktionsbolaget.

Men som ung filmare får du sällan ”filmkontrakt” i tidig ålder. Det går för långsamt att bli bra. Och projekten tar ofta mycket längre tid än att skriva en låt och komponera den med ett band. De flesta filmskapare orkar göra ett visst antal projekt innan man ger upp och skaffar sig ett jobb i antingen samma bransch eller något helt annat.

2002 gjorde spelade vi in en långfilm under tio dagar vid mina föräldrars sommarställe. Två veckor innan inspelning fick vi 30 000:- i växthusstöd av filminstitutet, för att en av konsulenterna gillade manuset. Lars Jönsson på Memfis hörde av sig och ville vara inblandad, men det fanns liksom inte tid. Under hösten skulle vi träffas, men då hade vi redan fattat att ett produktionsbolag inte behövdes. Filmen klipptes ner till en novellfilm, fick titeln ”I love Johan” och vann samma höst 1 km film priset på Stockholms filmfestival (som inkluderar 100 000:- i produktionsstöd till en kommande kortfilm). Samtidigt visade jag upp en idé för en ny långfilm för samma konsulent och fick ett manusstöd på 100 000:- för att skriva klart under våren.

Fram tills den här punkten hade jag pluggat kurser i på Malmöhögskola och levt på CSN bidrag. Här hoppade jag av b-kursen i statsvetenskap och började jobba med film på heltid. Emil och jag sökte pengar till ett nytt dokumentärfilmsprojekt och fick 50 000:-.

För att kunna finansiera filmen som skulle bli Fjorton suger la vi in alla dessa pengar i den produktionen istället och la i princip ner allt annat, eller gjorde dom för ungefär noll kronor. Vi fick ytterligare en halv miljon av Film i Skåne och sedan utökat utvecklingsstöd av SFI på 200 000:-. SF var länge inblandat, men fick inte loss mer pengar och hoppade av. Vi var i kontakt med ett par producenter på Memfis och några andra, men det blev ingenting och sommaren 2003 spelade vi in Fjorton suger med en budget på ungefär 800 000 spänn.

Ett år senare, c:a en vecka före biopremiären, fick vi slutligen förhandsstöd till Fjorton suger. Jag vet inte riktigt hur, för det var Sonet som fixade det. Men det kändes som ett desperat försök av SFI att ta åt sig kredd för att filmen blivit bra. Vi fick en halv miljon som delades mellan samproducenter och vi som regisserade. Under våren tilldelades vi så kallad PRS (publik relaterat stöd), vilket är ett par kronor på såld biobiljett tillbaka till producenten. Inga jättesummor. Fjorton suger gick visserligen med vinst och Sonet drog in en hel del cash på den, men med tanke på hur länge vi hade jobbat och hur lite lön vi tagit ut så var det ett förlustprojekt för oss. Men det kändes okej. Vi visste att detta var en tuff bransch, och att det är svårt att dra in pengar på film. Och att vi bara var i startgroparna.

Man kan tycka att vi har fått mycket statliga medel under åren, men samtidigt har vi varit extremt produktiva och kvalitativa. Och om man jämför med en enda annan filmproducent som fått "ett riktigt" förhandsstöd för en långfilm, som brukar ligga mellan två och sju miljoner så har vi fortfarande inte kommit upp i ett ”riktigt långfilmsprojekt”. Vi fick inget stöd alls till de manusprojekt vi sökte pengar för efter Fjorton suger och Du & jag var helt finansierad av oss själva, Sonet och Film i Skåne.

Men utan de incitament vi fick som filmskapare mellan vi var 20 och 24 så vette fan om jag hade orkat fortsätta. Att göra gratis kulturgärningar (kort- och dokumentärfilm) till filmfestivaler där Sverige eller ditt landsskap får kredd, utan att få något stöd… jag vet inte hur rättvist det är. Samtidigt får, så vitt jag vet, Tough Alliance inte en spänn av staten för att göra bra musik. Men deras ”kulturgärning” (spela live) drar åtminstone in pengar. Som outgivenförfattare eller kortsfilmskapare får du sällan en spänn när du i rollen som ”kulturgärningsperson” presenterar din "produkt" för publiken. Vad som är en ”kulturgärning” kan ju givetvis diskuteras, men som konsument erbjuds du indirekt på gratis musik via radio (kommersiell och SR) och teve, gratis litteratur via bibliotek, gratis konst via museum utan inträdesavgift och gratis film via Public Service och subventionerade biljettpriser på offentliga filmfestivaler. Det är inte många andra tjänster du får ”gratis”.

Om jag ska kolla hur ungdom yttrar sig inom kultur idag och det att det skulle kosta, låt oss säga, hundra spänn, så går jag mycket hellre och tittar på ett tonårigt rockband än att se en tjugoårings första kortfilm, alternativt långfilm. Jag vet inte varför, men så är det, och så är det för de flesta, tror jag. Får jag välja mellan att läsa en artonårings första försök till bok, eller att kolla på en teaterpjäs av fem unga amatörentusiaster så ser jag nog hellre pjäsen. Man har redan tagit ett i förväg avvägt beslut kring vad olika kulturgärningar är värda, och i vilken tidpunkt/ålder det når sin spets.

Man kan säga att jag nu som tjugoåttaårig vuxen producent till två långfilmer borde klara mig utan statligt stöd. Och det är nog fullt möjligt om jag lägger två år på att hitta finansiering genom tevekanaler och videodistributörer runt om i Europa. Men det är fan så mycket enklare att skicka in hög papper till filminstitutet och hoppas på det bästa. Så visst, jag kan hålla med Linda Skugge om att kulturarbetare (i hennes fall författare) kanske är lite lata. Givetvis GÅR det att klara sig utan statliga medel. Givetvis kommer det att komma ut genialiska kulturprojekt ändå. Men hur mycket kan man kräva av oss? Jag har jobbat för löjligt lite pengar i tre år (lägre än din genomsnittliga lärarkandidat eller sjuksköterska) och det tror jag gäller många "kulturarbetare", inom de flesta kulturområden (utom de som får anställning på SR eller SVT). Om vi inte får de där incitamenten som är ekonomiskt stöd från oväntat håll, så är frågan hur länge man orkar. Sedan får man göra en bedömning om det kanske finns för många som vill jobba med kultur och om det ska vara någon slags survival of the fittest. Och genom att strypa kulturstöden kommer de såklart finnas en större fördel för medelklassen som har grund trygghet och föräldrar att falla tillbaka på, än de som kastar sig ut för ett stup och bara chansar på att kunna flyga innan de landar.

Och skulle jag en dag få de där fem miljonerna av filminstitutet skulle det vara svårt att hålla sig för att jubel. Och svårt att påstå att statligt finansierad film skulle underminera kämparglöden i det kreativa skapandet.

Bright lights, sthlm city

Korta söndagsreflektioner:

HIF fick en underbar start i royal league idag. Vilken jävla lag. Nästa år vinner dom.
lovar

Jag svarar inte på okänt nummer. vägrar. problemet är att av någon outgrundlig anledning har emil hemligt hemnummer. som om han och filippa skulle bli nerringda av fans och stalkers. big risk. okänt nummer nr 2 är nic schröder. man han har vettet att slå bort hemligt och ringa upp igen med öppna kort. word. annars är det alltid jobbiga människor som vill att man ska göra jobbiga grejer billigt. eller banken. eller DN.

men! om man är hemligt kär i mig och hittar denna blogg så blir det ju jättetrevligt. då kan man spionera på vad jag har för mig utan att behöva ge sig till känna och utan att jag har en aning. och om man sen träffar mig på tunnelbanan eller någon wannabeklubb så kan man använda sig av denna information för att få ligga med mig. jag önskar att någon jag var hemligt kär i hade en blogg. jag skulle stalka, stalka, stalka

att flytta tillbaka till malmö: det ska bli gött. jag hade bra vecka i skåne nu. alla är snälla. ingen har fattat att jag flyttade bara för att bli saknad och mer omtyckt och mytomspunnen.

martin och emma gray munthe var på besök här på dalagatan för ett par veckor sedan. vi åt gräddbullar och pratade om film, manus, institutet och bransch (det var i o f s i en intervjusituation så det var mest emil och som fick komma till tals). men jag fick ett väldigt fint intryck av båda två. nu har de gett sig in på marcus birros kulturbidragsdiskussion som är en komplicerad men intressant diskussion. jag har till skillnad från linda skugge inte riktigt tagit ställning ännu. men återkommer om det.
kolla sålänge:
http://marcusbirro.se/bloggen/

TomKat on Dawson's crack

Jag undrar vilken relation Tom Cruise hade till Dawson's creek? Själv gillade jag alltid Michelle Williams postNYC utlevda "Jenn" mer än präktiga Katie Holmes som bara hade ETT störigt ansiktsuttryck (det där när hon höjer ena sidan av munnen och ser nervös ut). Men satt Tom där och spanade på Katie och hatade det klassiska ögonblicket i sista avsnittet av första säsongen när hon äntligen fick sin första kyss av barndomsförälskelsen?

Jag var jämnårig med Dawsonsgänget, och när OC kom blev jag nervös om jag kunde bli kär i Summer och Marissa, precis som när jag började kolla på Veronika Mars. Men dom håller sig runt 25 så jag antar att det inte är helt sjukt. Men jag undrar när det kommer en ny ungdomsserie där skådespelarna verkligen är unga och där jag kommer känna att jag är för gammal för alltsammans. Gränsen går väl vid MTV showen Laguna Beach. Fast där nöjer jag mig med otroligt vackert foto och fantastisk dramarealism i bästa Robinsonanda.

Dawsongängets bästa ögonblick postCREEK:
KATIE: masterpiece: Ice Storm. Go var ok. Pieces of april jättefin. Wonder boys helt ok.
MICHELLE: Brokeback mountain, Station agent, Prozac nation var sådär, men kommer med nya bra filmer, bland annat en ny charlie kaufmanfilm; "Synecdoche, New York"
JAMES: Varsity blues var riktigt fin. rules of attraction funkade också.
JOSHUA: Började lysande i Mighty Ducks. var okej i Urban Legends och Cruel Intentions. Skulls var inte bra.

Michael Pitt var lysande som mesen Henry, samma sak Monica Keena som onda Abby som dog. Chad Murray som popstjärnan Charlie var väl inte helt bra, likaså kerr smith som jobbiga jack och ännu värre meredith monroe som psykot mcphea. Någon som dock höjde hela serien var inhoppen av Sweet valley high-Brittany Daniel. Ojojoj, då övergav jag Michelle för den ännu mer badgirlbitchen Eve. Men vaaafaaaan såg hon i Dawson???

Kollar på idol

ska inte kolla på idol
ska inte kolla på idol
ska inte kolla på idol

under veckan i malmö har vi hunnit jobba mkt med ivicas film. den växer, växer som fan
linda ska kolla på shortbus nu. aka porrfilmen. jag har ingen lust. gillar inte film kanske? men inkonst efteråt.
fick ett mess av måns om att gå se lite jänkarindies på stockholm filmfestival.
ska man göra det? har jag en skyldighet som filmmaker att checka vad folk sysslar med? jag vet inte. känns som ett hobbitkonvent, jävligt långt borta. filmfestivaler alltså. jag vet att man ska älska dom. eller att det är zzz att gnälla.
vem fan vill ha sin film på en filmfestival egentligen?
beskådas av ______________
eller whatever
sundance skulle vara skiten
cannes skulle vara bomben
fast det handlar väl mest om att se lite stars? och att få fett kreeeeeddddd av _______________

the young folks

Nya Rodeo: bra! riktigt bra. sjukt mkt högre klass än NG (kalle anka tidning) och vice (MAD tidning). väldigt bra språk och bra innehåll. kul!

Kitty and the catwalk har lagt upp videon till "pro ana party slamma" på youtube nu. kolla in. snygg smart video. rent estetiskt. budskapet, well...

http://www.youtube.com/watch?v=pBnLOHXqlxU

Hade en lång diskussion med niklas på msn igår om nacht och nya gothtechnokidsen på spyan. att teenagers har tagit över den progressiva klubbscenen och att the old journalisthipsters bara håller käft och hänger på.
ganska unikt tror vi.

Tänk att det här är spy bar 2006: http://www.spybar.se/nacht/index2.html

Vad skulle tomas brolin och dr alban säga om det?

Mail

Från: Regina Lund
Till: info@danskskalle.se
Ämne: love
Bifogade filer: (Inget)

Hi
I have four out of five...
good luck with all that you do.

lovepeace

regina

Kontaktannons våren i Malmö

FINNES: Outbildad cynisk exilhelsingborgare som återvänder till Malmö efter nio månaders okontrollerad dekandens i Stockholm.
Gillar: techhouse och böcker
Ogillar: rock och TV4

SÖKES: Vem som helst som pallar


Jag tänkte på en grej. På mellanstadiet såg alla populära helt deformerade ut i ansiktet. Typ någonting var alldeles för stort eller hade någon märklig form, så att man kunde skilja ut dem från mängden och få ett flippat smeknamn. Jag var inte en av dem. Jag såg ut som en vit sten med två blåa prickar, men i högstadiet växte kindbenen rakt upp i taket. Dom deformerade härjade dock vidare i på gamla meriter fram till gymnasiet. Nu ser man dem på stan ibland. Dom gömmer ansiktena bakom långt nerdragna mössor och höga kragar. Dom tittar mig inte i ögonen längre. Vissa av dem spelar fotboll i div 4.

Söndagsnöjen

"Tänk om jag missade något igår?"
12km sprint i Hagaparken med fötterna i tre decimeters gyttja.
Hotel Rwanda.
Tvätt i tumlaren som vägrar torka
Gevalia Instant.
Ett "vore schyst att ses igen"-mess från hon som i minusgrader utanför mosebacke sa att jag var snygg, och som jag träffade tre timmar senare på debaser och sedan lämnade i tunnelbanevagnen på odenplan 03:21 med ett "du får inte inte hänga med" för att jag inte vill vara så easy/sleazy bara för att nån ger mig en komplimang & bli enjävlamadrass

Det är väl det som brukar kallas bittersweet.

En grej till.
Eller. hold on. Har inte bestämt formuleringen ännu.

Neuroleptika till dig & mig

Angående att inte ha kabelteve: det gör det meningslöst att ha teve. nästan.
Det finns ju även s.k. "viktigt teve", t.ex budskapen som svt sänder ut. Det får man inte glömma.
a.k.a "important television"

Såg precis pontus alvs film "the strongest of the strange". Sjukt cool. bästa klippningen jag sett på ååår och dar. fet skejt, snygga bilder, bra musik. han borde göra långfilm med dansk skalle.

vår nya film ska feta effekter.
dokumentärfilmssciencefiction är genren
världen är vår marknad

emil var på besök i storstaden idag och vi funderade på en annan grej; nämligen lukas moodysson

Fredagskvällen är förstörd

Jag håller med lars winnerbäck.
i frågan om "idol" på DN debatt:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=586447

idol är en av mina guilty pleasures.
att åka flygplan är en annan
men på måndag åker jag TÅG till malmö. första klass
givetvis

Fuck 'em

Britney suger stenhårt, med eller utan K-Fed som äkta make.
Hon kommer aldrig bli bra.
Sorry

Säg till när ni tröttnar

Jesper Larsson säger: (12.50.11)
jag behöver hjälp!

Marre von Smarre säger: (12.50.23)
well

Jesper Larsson säger: (12.50.34)
ska skriva trend forecast för 2007

Jesper Larsson säger: (12.50.53)
kan jag maila frågorna så kan du fylla i lite om du vill / pallar.. har något bra??

Marre von Smarre säger: (12.51.01)
ok



Q2　What are the words that you would like to name as “the keywords of 2007?” 
　　Could you explain the reasons why you chose these words? 

EMO
No.

Juninatt blir aldrig av
Liknar mest en daggig dag
Själlikt lyfter sig dess skymning
Och bärs bort på ljusa hav

Söka manusstöd

Nu har jag precis gjort klar vår manusansökan till SFI. Det kan se lite krångligt ut, men det är det inte egentligen. Det är bara som dom vill skrämmas för att dom inte ska få in så många ansökningar. Dom hatar att få in ansökningar. Hade filmkonsulenterna fått bestämma hade dom bara velat få in manus av folk som redan har gjort en massa filmer, och som är "experter", för då hade dom "sluppit läsa en massa amatörskit".

Man går in på www.sfi.se, och sedan vidare på Filmstöd och sedan högst upp i den högra raden står det "produktionsstöd" och "läs om och sök stöd här". Då kommer du in på "produktionsstöd" och hittar alla stöd i högra spalten. Välj "manusstöd" och "sök stöd här".

Sedan följer en ganska detaljerad beskrivning på hur du ska göra. Det är bara att gå igenom de olika stegen och fylla i namn på manusförfattare, regissör, bolag, adress, org. nr, hur mycket du vill söka och hos vilken konsulent (beroende på om det är dokumentärfilm, barn- och ungdomsfilm eller "vuxen"-långfilm).

När du har fyllt i denna blankett så skriver du ut den. Och på utskriften får du reda på vad du mer behöver ha med i din ansökan. Vilket då är treatment eller manus, CV, kostnadskalkyl och tidsplan. På kostnadskalkylen ska du skriva hur du ska använda pengar du söker. T.ex. lön, telefon, kontorsmaterial, lokalhyra etc. Max är 50 000:-. Eftersom det i praktiken kostar mer än så att skriva klart ett manus så kan du även lägga till din egen insats här. Att du själva satsar en månads arbete i projektet. I tidsplanen ska du beskriva när du ska skriva och när filmen eventuellt ska bli av. Du kan dela upp i olika steg, t.ex. när ett treatment ska vara klart, ett första utkast och den färdiga versionen.

Du kan även skicka med foton, en pilot eller annat som ger en tydligare bild av projektet.

Piece of cake. Överös dom med manus nu!

OBS: Komihåg att vi dock har inte fått något manusstöd sen i inledningen av 14suger, så hittar ni nån som är bättre på att söka så är det kanske bättre haha. Till 14suger fick vi 100 000:- att lägga in i inspelningen. Eftersom vi inte fick förhandsstöd fick dom kalla det något annat...

Babbel

Såg Babel precis. Helt fantastisk. Lever upp till alla förväntningar. Se den.

Weekend form

Lite väl upprörd för att egentligen inte bry sig?

Roger Wilson skriver om hur dålig svensk film är här: http://www.fokus.se/artikel/72

Och ja ba... äh. kanske sant, men orka bry sig... jag tror att de flesta filmregissörer gör de filmer de vill göra. eventuellt har vissa kass smak. jag pallar inte tro på att man följer trender. vem orkar kopiera en annan regissörs dramarturgi i hopp om att få en hit? vem har kraft att jobba i två år med något man själv inte tror på?

men jag lämnar till kritikerna att göra analyser.
tror att regissörer som tror på sig själva gör bäst film oavsett om det handlar om transor eller poliser.

å ena sidan: jag är ingen cineast. jag analyserar inte filmer och jag är inte instresserad av filmhistoria. jag är intresserad av berättelser. därför blir så tröttsamt för mig att det är negativt med "vågen av hora-problematiserande ungdomsfilmer" (som wilson i samma andetag kallar "något som alla känner igen sig i"..... maila vidare till socialstyrelsen, sen kan man äta chips och kolla på bonde söker fru)
det är så cyniskt.
som megaklyschan "kolla på danskarna". zzzzzzzzzz.
meh! okej: "kolla på tysk minimal, den är fetare än amerikansk garage!"
hipsterregissörer unite!

men som sagt, han kanske har rätt. jag bryr mig inte bara.

seriöst: nya "tricket" att färre filmer ska få mer pengar...... godnatt...... sfi har ju visat så jäla gott prov på att dom vet vilka filmer som ska plockas ut.
helt seriöst. jag blir rädd.

ett annat intressant anti-incitament är att filminstitutet sänkt manusstödet till max 50 000. det låter kanske mycket, men är man som emil och jag, två personer och vill få ut 12papp i månaden blir det en månads manusarbete efter skatt och sociala. fine med mig, jag tycker att en månad räcker utmärkt, men sfi pushar väl för att förarbete ska bli längre?

och komigen nu. skaffa en PR-chef, cissi. det räcker inte med gunnar och staffan. you need more power!!!

Lilla Berlin

Okej, volymen var så låg att man kunde prata med normala röster... men jaja. Vi körde improv spellista iTunes med 8 sekunders fade. Emil inledde som väntat med knarkchillout i minst en kvart, sen gick vi över på hard-fi, ladytron, amy diamond, silly crimes, fetade på med axwell remixen av pharells angel (thanks, tranceplant!) och hann dra igång lite disco med snap (vs. milky... älskar hennes röst) innan filmen drog igång. Lars von trier är så äckligt självgod och borglig att jag spyr på honom. Och filmen var det tråkigaste på länge. Gick ut efter halva. Sen gick alla hem, så då maxade vi gehöret ut mot danceflooret med enbart Booka Shade. Allt. Vissa är lite sönderspelade men alltså så fat tracks. Ska spelas med volym. One by one. Dom är det enda jag lyssnar på.

Det enda.
och m.a.n.d.y
dom är det nya axwell
gotta love germany

i tennistermer skulle jag vill påstå att vi har kastat upp bollen nu. fixa så vi får serva.

Imorgon ska dansk skalle tillsammans med skånska producentföreningen ha möte med malmös kulturråd. Räkna med grymma stories på bloggen
fet debatt
och ökande puls
not