luv u more

look at your watch now!you're still a super hot female

märklig dag på kontoret. helt trött. bra besked och allting, alltså asbra, men jag ba låg i soffan och glodde och var väck. saga var där och vi gick igenom kortfilmen hon ska regissera. sen kom linus, vi snackade framtida projekt och det var så helt chill. känns som att vi väntar på något, väntar på att något ska hända, bättre tider, mera pengar, whatever och det gör vi ju. men det är patetiskt. vi hade kunnat spela in en fjärdedels långfilm idag. den hade haft saga i huvudrollen, linus hade fotat, emil och jag bommat. den hade kunnat ha utspelat sig nere i hamnen. det hade kunnat vara vackrare än bergman. men neeeeeej vi ska vänta till fucking augusti. glöm det. ain't waitn no more, fuck no

ps: senast jag såg troells claaassic utvandrarna, så snabbspolade jag igenom den old school vhs style.

den var fortfarande seg.

my love don't cost a thing

jag är så jävla blasé, alltså desillusionerad, trött på att höra min röst, kolla mig i spegeln. och please, det hjälper inte med diamonds (eller jo, lite)..jag behöver hjärta. var hittar man det? i solen på st.knuts? på phi phi? i queens? santa monica? m-f stockholm innerstad? snälla säg mig, jag betalar bra för hjärta, det är sån rävjakt, så jävla snobbigt men jag är ju en gigolocrush, vad ni än säger

t.ex. jag föraktar folk som skriver dåligt, även fast dom försöker sitt bästa. bara en sån sak. men alltså det provocerar mig, dödar mig. men inte som suck-my-teeth grejen för den gör mig fan galen. jag måste sluta uttala mig. en normal människa har inte tid för sånt. jag vill bara hänga på, känna efter, gilla, acceptera.

ps: jag har börjat hata spontan livsglädje nu igen. jävla mrs. sarah m-f-b

ps2. roligt att två tidningar är intresserade av min helsingborgsanalys denna vecka. i'm fucking 28 u know

usa is so sick / so beautiful

same old same old, men det är måndag & jag har solen i ögonen

jo, det var nåt om kulturskribenter.fuck hur var det nu. kändes så jävla snajdat när jag läst odd at large på tåget från trollhättan i förra veckan. genialitet handlar alltid om outsiders, gjort utanför systemet.av dom som inte "har koll" utan har koll. alltså inte stockholmare.inte ängsliga stockholmare som läser dn kultur och alltid kollar sig över axeln, alltid hänger på varenda meningslös debatt om konsumtion eller dyra väskor. ba: "jag vill uttala mig" och har nån ny idé veckan därpå. alltså så är det ju: flyktigt, inget är tillräckligt viktigt för att tycka samma två veckor i rad. utan man ska hela tiden röra på sig, utveckla argument aldrig verkligen döda för nåt. därför undrar jag på vilket sätt lifestylemags whatever, people, king, ng, odd at large, rodeo och bon är meningsfulla för andra än dom som inte har tillräckligt mycket integritet än att vara på sin vakt hela tiden för debatten. vem fan bryr sig om debatten?analysen? jo: dom som håller i den. dom den berör, dvs höger mot vänster, medelklass mot eh överklass, mannen mot öh ronnie sandahl etc. alltså jag försöker helt ärligt följa diskussionerna, men det är ju inte intressant. det som är intressant är att vara diskussionerna.okommenterat. och okej för analysen, om den underhåller whatever, men den driver ingen utveckling, den skapar inte bättre musik, film, litteratur, fuck no, därför blir det nästan löjligt att den får sån genomslagskraft. att den styr utan att lyfta någon annan än upphovsmannen själv.

let's hug it out bitch

amen va fan är det här. satte i den feta diamanten jag fått av hanna strax innan jag gick på jeriko. drack några drinkar, kanske nån för mycket. kommer hem. det värker i öronsnibben, alltså den är inte liten. tar av den och går och lägger mig. drömmer om och om igen att jag går upp och sätter i den gamla ringen, vaknar, har uppenbarligen inte gjort det.

får inte i skiten. håljävlet har växt igen över natten.

igen.

alltså fuck this shit!!!! men nästa sätter jag i näsan. sätter i rätt direkt, rör inte.

nu ska jag ut och springa. fattar ni den, fucking addict

Lambando estarei ao lembrar que este amor, por um dia, um instante foi rei

kristin cavallari i GQ: "I don't see Laguna beach as a reality show. I remember saying to the producer 'I would never really say this'. I'm not a bitch." Hon är en skådespelare. WTF????? orange county kommer aldrig vara detsamma igen...alltså det måste vara dom bästa skådespelarna i världshistorien i så fall. jag vill ge alla varsin guldbagge för att ha lurat mig. nåt slags talesätt: allt gott dör?
--
ikväll ska vi dansa den förbjudna dansen på jeriko? yessssss

den femte i sex and the city

hej. mitt liv i malmö innebär att jag har blivit en av tjejerna i sex and the city. eller eventuellt bara en kille som hänger på. eller kanske mer bögkompisen. jag hänger nästan bara med tjejer. och dom är alltid en klunga på minst tre stycken bland fler, och jag sitter tyst bredvid. och alltså sweet,bara en reflektion liksom. varför har jag knappt några manliga vänner här? jag har alltid haft värsta grabbgängen överallt annars, höhö, blinkblink, så här är vi..... okej att jag grabbar mig en del med emil & ladde & manuel nere på kontoret, men det är liksom på jobbet, men i mitt civila...en teori är att jag tar extremt lite plats, märks knappt, i princip osynlig.den ultimata manliga vännen?
-
idag kom henke norrthon och hälsa på! kulkul. emil tog mitt författarporträtt....hahaha, jag vägrar lägga upp den. men alltså den blev för cool. jag är så jävla ghetto."så värt" heter boken. kommer i maj! så värt.hoho
-
imorgon ska emil & jag till trollywood.hihi. där finns det en gata som heter joseffaresgatan, och en annan som heter lukas street och sen memfis rondellen, utan avfarter hehehehehehe!!!!

I'll never come wack on an old school track

De senaste två veckorna har jag enbart lyssnat på dessa artister: Whitney Houston, D’Angelo, Bell Biv Devoe, Salt’n’pepa, Mariah Carey, Bobby Brown, De La Soul, TLC, Shai, Brandy, Boys 2 Men, Michael & Janet Jackson, Another Bad Creation, New Edition, Montell Jordan, Soul For Real, L’Trimm och Candyman.

Det finns nåt slags samband

PS. Igår lämnade jag in sista på boken.klar

is it me or can it be I am a little too friendly

Alltså,jag drömmer mig bort härifrån.långt bort.

Jag vill ha en blockbuster hit. Vinna fint pris i varmt land. Få erbjudanden i hollywood. Bli älskad av vilt främmande personer.

gå under jorden. Bli hittad fem år senare av tilde fröling och peter siepen.

Jag bor i new york. Är en pro ana pillpopping träningsmissbrukare i park slope, gift med ganska känd skådespelerska, ett barn. jag är mig lik, fast fler piercingar, kanske fem till -left side. Gör inget särskilt, följer the kid till skolan. Läser böcker på the thea house.glor i tidningen.skriver på en bok som kanske aldrig kommer bli klar,skriver ett manus ingen kommer vilja spela in

Tilde och peter hittar mig på trappan utanför huset.Jag ser kanske trött ut, inte sliten. säger nåt i stil med: ”that was then, this is now” och återgår till en blåbärsmuffins och breakfast at tiffany’s

Deca utan testo är perfekt för en god muskelökning

jag är 178cm lång och min normalvikt är ungefär 67-68kg. när jag tränar mycket går jag upp c:a 3-4kg.har aldrig gått upp mer, aldrig gått ner mer. det är sjukt komplicerat att förändra den grundkroppen. alltså verkligen jobbigt. och jag har ändå gjort en del experiment med bulk, gymma fyra dar i veckan, springa fyra mil i veckan, äta femton miljoner kilo tonfisk och majs och atkins och nolla socker och fan vet vad. ändå! vilka extrema åtgärder är det egentligen som krävs (förutom anabola, sjukdom - nedbrytande, anorexi etc)? hur långt kan man gå? då menar jag inte mig själv specifikt. jag kan dra det rätt långt, men är tillräckligt sane för att hålla mig frisk. men jag menar andra då liksom. folk som deffar 10kg utan deca, som bantar 20kg med motion. hur mycket klarar kroppen av? hur långt räcker psyket? sjukt intressanta grejer allltså. när jag tröttnar på film är jag jävligt nyfiken på att plugga något inom friskvård, kost, kanske någon slags hälsocoach

herregud, vilken fin helg alltså. sprang just en mil i pålsjö med robban och mår som

stars are blind

fuck 'em

01.02 långfredag blir eh. påskafton

vad gör kirsten dunst just nu?

drinking in LA, ranarp strand whatever

eh. framför mig har jag en bok från 1946 av fritiof nilsson piraten. boken heter: "Bombi Bitt och Nick Carter" babel har börjat med avancerade punk'd inslag.

min syster frågar mig om jag har staven i ögonbrynet som något slags reservhjul. alltså jag kan bara tolka det på ett sätt.

allt går lite långsamt idag alltså. är i mina föräldrars sommarställe. molnen ser ut som en enorm våg som är på väg mot oss. sjukt mörka och onda alltså. "there will be no dawn 2nite" hade gandalf i sagan om ringen sagt. jag skriver på alltså cpsista refrängen på boken. funderar på nästa. blir jag sågad, vilket debutanter aldrig blir, eller borde bli, så kommer huvuden falla, lovar! it's gonna get personal!!!! jag accepterar inte det. jag känner mig jävligt vänlig som tillåter att mig att acceptera när ens film blir sågad. det är frikostligt. men det finns gränser. fick ett mail i veckan om en intervju i svenska dagbladet om helsingborgs filmscen. stor risk att jag ställer upp det efter att deras recensenter sågade både fjorton suger och du och jag och aldrig har gett mig ett skit. nån jävla rättvisa får väl skipas? typ som att nån på filminstitutet skulle ringa och vilja ha med en på drömfabriken eller nåt annat pro bono semanarium bara för att jag är ung filmare på gång etc etc etc.. hur länge ska man vara "på gång"? alltså helt okej att bli nekad, sågad och hatad, men då kan man inte heller förvänta sig att få något tillbaka. eller också, eller inte, eller whatever, spela roll, konsevent inkonsekvens vare ja.

jag hatar att jag älskar dig

arty=farty. you lost me at hello

jag brukade gilla freaks, vill minnas att jag älskade dem i somras, men alltså jag vet inte vad det är. orkar inte engagera mig. blir nervös och vet inte vad jag ska säga. det är inte mitt liv, jag är inte så. jag har bara inget särskilt att säga. om jag får leva tills jag är 90 så kommer jag vara en av dem som bara "snälla dra ut sladden, jag orkar inte nämna klimatförändringarna och allt är nice en gång till..." men jag tror att anledningen till att jag inte har haft dödsångest på sistone måste bero på att jag känt mig för tjock.
obs: en metafor.

i teater så måste man alltid säga allting hundra gånger, om och om och om och om igen, tjata. film måste man visa det om och om igen, så att alla fattar vad man menar så kallade Närbilder. och konst, repetetivt, alltså sant. och allra värst är poesi. då gillar jag grafitti bättre, typ "fuck you" eller "brats are rats"

I never dreamed that I'd lose somebody like you

all right: my heart broke i tisdags. sen: i fredags körde emil och jag sönder våra nya hellikoptrar på kontoret. Pinsamt, i know. Vi fick nej på företagsstödet, nej på långfilmen, tydlig signal från fisinstitutet (hihi), men skitsamma, det dom inte fattar är att we are so poor that we don’t care anymore! Man kan aldrig mosa oss!!!! men ok: på eftermiddagen drack jag öl med hanna och margret på typ biffen eller bullen eller nåt, sen drack jag en till med caroline på påbesök och sen gick jag hem och var trött. Vad gjorde jag?kanske skrev.minns inte. På lördagen fikade jag tre gånger med filippa. Först på möllevångstorget med latte från simrishamnsgatan, sen macciato på thé&kaffehuset vid david halls, sen juice på kaffe&konst som stängde föralltid. På k&k dök bland annat linda och jenny upp. Sen gick jag hem och hade fått korr på del 3 av boken och tvingade mig att jobba fram till kvart i 10 då andreas aka nobody nilsson plockade upp mig utanför dörren. Skejtade ner till savoy där det var den här explorer’s club. Det var fint som tusan, men det var en skitlångsam bartender så jag drack typ en öl på tre timmar. Sen gick vi vidare till amoure, där drack jag en sexa gt och sen stack jag hem. Sen var det söndag och då fikade jag på st.knut i två timmar. Personer som var där bl.a. niklas, linda, filippa, danny och minns inte mer, jo krille och jens med barn. Sen fikade drack jag en jos med caroline på sibyllagrillen på möllevångstorget, glammigt som fan. Blir aprillurad av margret som messade att hon köpt hund. Alltså, hade väl inte varit helt sinnessjukt att hon gjort det? På kvällen försökte hanna med samma, så då genomskådade jag det, speciellt eftersom jag skulle passa den. Sen kollade jag 24 ojojoj, världens bästa serie. Måndag: drack kaffe på kaffebaren, gick till kontoret, manuel kom dit, åt sushi på lillatorg, kaffe på nésta och sen tillbaka. Klockan 17 träffade jag hanna på solde och pratade om vår sommarklubb, ojojoj, så värt. Nu har jag precis kommit hem. Imorn ska jag till stockholm, antagligen gå på spy bar, ses där

(ps. det är skillnad när en blogg blir en förlängning av ens personlighet och när den tar över och blir en hyfsad ersättare)

Idol

Turtle: This is where you should be living, Vince. In a kingdom, like a prince.
Eric: Don't you mean in a kingdom like a king, you idiot?
Vince: Nah, E. Everyone wants to kill the king. But the prince, he just sails along telling all the ladies, "One day I'm gonna be king."